Håbro IF:s Historia
Håbro IF bildades år 1950. Initiativtagare var Per-Olav Nyberg, pappa till Sven-Olov. En av orsakerna till bildandet var att Håbo-Tibble JUF (JUF står för Jordbrukarnas Ungdomsförbund) började tappa sitt grepp i bygden, på grund av efterkrigstidens stora omflyttning. Då gällde tesen, att allt gott kommer från storstaden. Alltså skulle man dra in till storstaden, så även Håtunas och Håbo-Tibbles ungdomar. Man skulle finna en "ny lycka" tillsammans med hundratusentals andra unga i Stockholm. Bygden förlorade 1/3 av sin befolkning under 40-talets sista år.
Många undrar hur vår förening kunde få det namn den än idag bär. Svaret är dock ganska enkelt. I början av 50-talet talade man om en "stor-kommun" som snart skulle få se dagens ljus. Denna kommun fick namnet Upplands-Bro. Uppland för att skilja Bro från alla andra Broar i vårt land. Bro var på den tiden den största av våra tätorter. Alltnog, den nya föreningen fick sitt namn genom att ta HÅ från HÅtuna och HÅbo-Tibble samt Bro från den nya kommunen.
Håbros första år blev ingen direkt rosbeströdd stig. Flyttbilarna gick allt tätare från land till stad. Under 50- och 60-talet försvann skolor, affärer och mycket av det sociala liv vi förde. Håtuna och Håbo-Tibble var på gränsen till att glömmas bort.
Håbros sportsliga aktiviteter blomstrade inte heller. Det spelades lite fotboll på en gräsplätt vid Ålsta och det spelades pingis i Tibblegården. Först på 70-talet kom vi igång med fotboll och ishockey, då vår nya idrottsplats äntligen kom till stånd. Många minnen har etsat sig fast från denna tid. Speciellt detta: Putte Kock kommenterade mitt i ett sportprogram - "Oj, nu tappar jag cigarren, vi har fått in ett telegram som säger att Sirius har vunnit över Håbro IF med 47-0 i hockey". Då skämdes jag, inte över Håbro men över hur Sveriges radio kunde engagera folk som så fullständigt hade missuppfattat idrottens själ.
Nåväl, många började under denna omflyttnings tid fundera litet grann över det sociala ansvaret. Skulle bygden få försvinna, och vad skulle eftermälet i så fall bli. Skulle vi fortsätta sitta med armarna i kors och bara se på hur en "rik" bygd förblödde. Några initiativ började tas. Ett namn som kanske de flesta har glömt är Gösta Tillman. Han var den nya kommunens första skolchef och den man som 1955 drev igenom utbyggnaden av Tjustaskolan. Där samlades nu alla låg- och mellanstadiebarn från vår bygd och skolan blev vårt kulturella centrum. Ett annat initiativ var tanken på utbyggnad av Håbo-Tibble Kyrkby. Efter många turer kunde den förverkligas i slutet av 70-talet. Samtidigt började det röra sig i Håtuna och Lunda området. Livet och människorna återkom. Många av de nyinflyttade började engagera sig i det liv som slumrat under många år och nya initiativ togs av människor i Håbo-Tibble och Håtuna. Idrottsplatsen blev en samlingspunkt. Pojk- och flicklag delade tiden med äldre. Under denna tid började Håbro IF även samla på sig de ungdomar som hade andra intressen än fotboll. Tibblegården blev deras fasta punkt.
Alltsedan 70-talet har bygden en annan grundinställning än den som var härskande under 50- och 60-talet. Det är inte fult att bo på landet. Snarare lite inne.
Text skriven av Stig Sundblad
